Sympatisörerna

Solen skiner starkt och får mina ögon att ljusna till samtidigt som vinden närmar sig medans jag står still. Allt är ljust, varmt och härligt förutom det som nu börjat bli oumbärligt.

Blickarna från sympatisörer vars blick säger mer än tusen ord

En blick som verkar tillgjord:

”Stackarn, måste det inte vara varmt?”

En fråga som återkommer varje år

År efter… år och lämnar sakta sina spår

Vad förväntas jag svara när fuktdropparna i mitt ansikte är uppenbara?

Ja, det är varmt. Det är enormt varmt. Det är sjukt varmt. Det är VARMT.

Men… Jag har gjort ett val oavsett om det blir slitsamt. För jag har valt slöjan i regn och sol oavsett väder, ja detta är faktiskt MINA kläder.

Men frågan börjar bli jobbig. Långt ifrån omtänksam när frågan läggs upp som om slöjan vägde flera kilogram. Och om du ändå inte strävar efter att vara hjälpsam så är din fråga bara sjukt tröttsam.

Jag ö-n-s-k-a-r…. bara önskar att samma människor frågade både min syster och bror om vart dem nu bor, om dem behöver skor men framförallt om dem någonsin hittade sin mor.

Människor världen runt som drabbas av katastrofer, om samma människor bara frågade vad som sker för allt fler. Och om samma människor frågade kvinnorna som med sin slöja ….en efter en slogs ner: Gör det ont när något sånt sker?

Diana Faidulla, 22 år gammal. Arbetande student, andra generationens svensk med rötter i Irak/Kurdistan.

Gästskribent