Vad är internaliserad rasism?

Du har onekligen hört skämtet eller berättat det själv. Bombskämtet. Eftersom du är muslim så passar ett bombskämt dig. Dina vänner skrattar. Alla verkar tycka om det.

Internaliserad rasism handlar om hur rasism påverkar psyket och den kognitiva processen hos individer. Ett sådant exempel är hur man i ett ökänt experiment visade hur svarta barn föredrar vita dockor och beskriver de som vackra, medan de kallar svarta dockor för fula.

Som muslim kan det vara att tycka att hon med niqab/burka ”skämmer ut” muslimer, är för ”extrem”. Eller att den renrakade killen skäms för att synas med sin skäggige vän. Kanske vägrar man att säga ”Assalamu Aleikum” för att inte någon icke-muslimsk vän ska tycka konstigt om en?

Eller kanske tar man avstånd från andra muslimer som vita vänner eller arbetskamrater inte tycker om? Kanske är det en förening som inte vill äventyra sina statliga eller kommunala medel, och tar därför avstånd från vissa muslimer, fastän de vet att dessa muslimer blivit utsatta för en islamofobisk hets.

Internaliserad rasism är verklig. Termen innebär att en förtryckt minoritet börjar anamma synen på den egna gruppen och aktivt förhåller sig till det i sina liv. Man börjar tro på och acceptera den rasistiska verklighetsbeskrivning som görs utav den grupp man antas tillhöra, och reproducerar därför själv rasistiska stereotyper.

Effekten av internaliserad rasism är många. Exemplen i början med skämt på egen bekostnad eller att man tar avstånd från andra muslimer är några. Det är emellertid ofta mer allvarligt än så. Internaliserad rasism kan förhindra människor att leva sina liv efter egna val, så som att en man rakar av sig skägget för att inte riskera att ses som konstig, eller att en kvinna undviker slöjan för att hon vill inte riskera att anses vara avvikande. Det kan också handla om att man som svart eller mörkhårig försöker att bleka sin hud eller sitt hår.

I sin självbiografi berättar Malcolm X att han brukade ”konka” sitt hår – dvs att som svart göra sitt naturliga hår rakt, för att rakt hår var normerande på den tiden, i enlighet med hur vita såg ut. Skönhet blev alltså att se vit ut. I dagens Sverige finns denna tradition tyvärr kvar, men även andra skönhetsaspekter så som att bruna och svarta män rakar sitt kroppshår innan de går till stranden. Tanken om en ohårig vit kropp är starkt normerande, och det upplevs pinsamt att befinna sig som man på en offentlig plats med en hårig kropp. Detta tänkande skapar också ett självhat – det är inte ovanligt att svarta och bruna söker efter en så ljus partner som möjligt att gifta sig med. I den muslimska gruppen är t ex påståendet ”antingen en från mitt land eller en ‘svensk’ konvertit” inte ovanligt vid önskan om partner.

Internaliserad rasism kan också vara självuppfyllande profetior, vilket den muslimska gruppen fått erfara speciellt i den post-koloniala tiden. Vi har nidbilder och stereotyper av muslimer – männen som förtryckare och kvinnorna som förtryckta – och dessa implementeras då som sanningar av vissa muslimer. Muslimska män konstrueras som stränga, arga, våldsbenägna, misogyna (kvinnofientliga) och som saknar rationalitet och sunt förnuft. Man ser främst unga män internalisera denna nidbild och till slut förvandlas till nidbilden. De blir stränga, arga, våldsbenägna och misogyna. Man tror att eftersom icke-muslimer hatar denna nidbild, så måste den vara sann och i enlighet med ”ren islam”.

Men internaliserad rasism kan också ta utryck i Onkel Tom-mantra. Man blir då lätt det som kallas en inbäddad informant. Man ger uttryck för rasistiska föreställningar om den grupp man antas tillhöra för att behaga och tillfredsställa majoritetssamhället. Det kan vara att man kallar sig för ”moderat” muslim, för att kontrastera mot ”extrema” muslimer. Det kan vara att man kallar andra muslimer för ”islamister” för att särskilja sig och verka som en god muslim. Det kan vara att man anger andra muslimer och tar avstånd från de för att få tillgång till vita rum och pengar. I Sverige är detta ett fenomen som utnyttjas effektivt av medier där personligheter utan någon förankring i muslimska organisationer framställs som muslimska representanter, eftersom de bekräftar rasistiska föreställningar om muslimer.

Det som genomsyrar fenomenet är att man känner sig mindervärdig och man utgår alltid från vad vita anser är fakta, verklighet och sanning. Världsbilden är deras, och man utgår från den i hur man handlar, vad man tycker och hur man formulerar sig. Världens och tingens beskaffenhet är bestämd av vita, och man försöker orientera sig på bekostnad av sig själv.

Det kan dock inte understrykas att internaliserad rasism också kan vara subtil och är tyvärr något vi alla måste förhålla oss till. Det är inte ovanligt att man hör muslimer klaga på andra muslimer och repetera rasistiska stereotyper, som att muslimer lever på socialbidrag, att muslimer är obildade och okunniga eller att muslimer inte ”lever i enlighet med islam” för att någon gör något man inte håller med. Ordet jahil på arabiska, dvs ignorant, används frekvent om andra muslimer av muslimer.

Det finns också muslimska organisationer som inte har några som helst problem med att samarbeta med icke-muslimska organisationer som betett sig islamofobiska och/eller skrivit om andra muslimer. Detta samtidigt som man tar avstånd och vägrar samarbeta med andra muslimer. Toleransnivån för vita är alltså högre än vad den är för muslimer, även bland muslimer.

Vi måste våga se dessa aspekter för att inte själva vara agenter för en rasistisk diskurs. Vi måste var och en rannsaka oss och se till att det vi gör är vad vi själva vill, och inte vad andra i vår omgivning bestämmer åt oss. Vi måste prata med varandra om dessa saker för att komma under bukt med problemet.

PS. Jag har tidigare skrivit om internaliserad rasism på Aftonbladet Kultur, i samband med poeten Yahya Hassans boksläpp, som då hyllades av en bred vit majoritet. Läs gärna på http://www.aftonbladet.se/kultur/article18644227.ab.

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.