Kolonialismen och vita mannens börda

Bilden ovan är på frihetskämpen Omar Mokthar som stred mot den italienska kolonialmakten och som avrättades 1931.

Vita européer har länge använt befrielse och civilisation som legitimering och moralisk uppbackning för att erövra andra platser. Författaren Rudyard Kiplings eko om ”vita mannens börda” har en stark förankring i hur man sorterar människor i bättre och sämre, eller mänskliga och omänskliga, där de senare ständigt behöver korrigeras, helst med våld.

När nu Ulf Nilsson på Expressen skriver i en krönika att kolonialismen var bra måste vi påminna oss om vad kolonialismen var för något. För det första är det en motsägelse i sig att påstå detta, eftersom kolonialismen syftade till att dränera periferin, de koloniserade länderna, för att förbättra ekonomin och välståndet i centrum, kolonisatörens hemland. Detta uppdrag går inte att förena med ett så kallade ”civiliserande” uppdrag, där man samtidigt som man utvinner och använder naturresurser och gratis/billig arbetskraft påstår att det är för den koloniserades skull det sker.

När de europeiska kolonialmakternas makt upphörde kom arvet av kolonialismen att spegla dessa samhällen. Ghanas president mellan 1960-1966, Kwame Nkrumah, beskrev kolonialismens arv hos de koloniserade bäst; det var inte en spegling av nya idéer och en väg framåt för progressiv politik, utan en skugga av utdaterade tankar och en bana för underkastelse som man nu fått ärva.

Men argumenten om vita räddare på civilisationsuppdrag var och fortsätter att vara ständigt närvarande. Ett fåtal exempel törs återges:

  • När Napoleon invaderade Egypten 1798 tog han inte bara med sig militären, utan även forskare och islamologer. Det var inte bara våld han tog med sig, utan även en ny reformerad islam som han implementerade. Han pratade högt om Profeten Muhammad och att den islam som Napoleon och hans vetenskapsmän kom med var den sanna islam och han var där för att rädda egyptierna från deras despotiska ledare och deras miserabla liv (retoriken är igenkännlig idag). Men egyptierna skulle inte acceptera detta, och Napoleon som beskrev sig själv som räddare och befriare slog ner alla revolter, använde al-Azharmoskén som stall för sina hästar, tog Koranen och lät soldaterna gå på dem och bjöd sin armé på vin tills de blev så fulla att de urinerade i moskén eller på Koranerna. Trots detta var Napoleon i sina egna ord fortfarande en befriare.
  • I nuvarande Kongo skulle en annan vit räddare, Kung Leopold av Belgien, begå Första Förintelsen genom att slakta över 10 miljoner människor.
  • Europeiska länder, bland annat Sverige, tog med sig människor hem från de ”befriade platserna” för att hålla i mänskliga zoon. I Sverige är kvinnan Umqvalanta känd, som visades upp på marknaden i Sundsvall, och som man gjorde reklam för i tidningen som ”en i lysande kläder klädd neger”.
  • När Kina under 1800-talet förbjöd rökning och import och export av opium för att minska beroendet som utvecklats sedan britterna tvångsintroducerat opium bland kineser. Detta ledde som bekant till Opiumkrigen, och som mynnade ut i att Kina tvingades till opiumhandel. Anledningen var civilisationsuppdraget ”Fri handel”.
  • Efter Osmanska Rikets fall gör kurderna uppror mot den brittiska kolonialmakten ledd av Mahmoud Barzinji. Kurderna krävde självständighet men britterna slog blodigt ner varje revolt och skickade Kung Barzinji i exil till Indien. Kurderna skulle tvingas in i brittiska mandatet Irak.

Kolonialtiden pågick under flera århundraden, och därmed transformerades och omstrukturerades samhällen i hänseende till den nya maktordningen som gällde. Detta rubbade de forna koloniernas egna strukturer och samhällsliv. När någon som Ulf Nilsson påstår att kolonialismen var bra för de koloniserade gör han det med två felaktiga grundantaganden;

  1. Att människorna som bodde på de platser som koloniserades var mindre människor och inkapabla till att förvalta sina egna samhällen och därför behövde koloniseras,
  2. Att utvecklingen hade blivit sämre i europeiskt mått mätt om dessa platser inte koloniserades.

Dessa antaganden bygger alltså på en rasistisk logik.

Ett problem är sålunda att vi inte vet hur dessa samhällen hade utvecklats. De koloniserade folken förhindrades från att bli vad de hade kunnat bli på grund av kolonialmakterna och kolonialismen. Kolonialismen var ett avbrott i den egna utvecklingen för de koloniserade folken så slutsatsen om att kolonialismen var bra för dem är minst sagt felaktig, men framförallt rasistiskt.

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.