American Sniper och vita mäns radikalisering

Efter många om och men har jag nu sett American Sniper. Om man dömer utifrån hur många tittare som hyllar filmen (den har nominerats till sex Oscars, förresten) så skulle man kunna tro att Clint Eastwood bara skulle göra oss alla en tjänst och komma ur sin neokonservativa-våldsförhärligande-garderob. Men i ren Hollywood-anda distanserar han sig från sin konstnärliga yttring och avvisar filmens starkt ideologiskt färgade budskap. Så ofta man utsatts för den här typen av nonchalans så skulle man kunna tro att man blivit immun mot Hollywood regissörers benägenhet att hävda att deras filmer bara porträtterar en intressant person/fenomen/händelse.
Man kan inte göra en film som anspelar på att invasionen av Irak var en befogad och logisk konsekvens av terrorattentaten mot World Trade Center 2001 och samtidigt hävda att filmen inte är politisk. Kyle och hans fru följer med fasa attackerna mot WTC och innan vi vet av det är han i Irak och slåss mot al-Qaida.

”Vad förväntade du dig?”, kanske någon undrar nu. Det är klart. Det var inte så att jag hoppades på en bredare kontexualisering, innehållandes en bakgrundshistoria att man genom tortyrmetoder som bland annat waterboarding, erhållit vittnesmål om att Saddam Hussein i samarbete med Al-Qaida försökte erhålla massförstörelsevapen i syfte att omintetgöra USAs befolkning. Ingenting om att DIA (The US Defence and Intelligence Agency) senare kom fram till att Al-Libis vittnesmål antagligen hade delat med sig av dessa obekräftade uppgifter i hopp om att slippa fler övergrepp. Ingenting om att skurkar som Powell, Rumsfeld och Cheney eller andra tjänstemän valde att ge grönt ljus för invasionen av Irak baserad på dessa obekräftade uppgifter. Att de antagligen är de som bär det yttersta ansvaret för att snubbar som Chris Kyle hamnar på hustak i Irak och skjuter oskyldiga människor. Ingenting om Abu Ghraib. Eller Guantanamo.

American Sniper har många låga stunder (i den bemärkelsen att det framträder ensidiga och vidriga analyser som ett resultat av frånvaron av andra narrativ) men jag tror ändå att det finns en stund som toppar den listan. Det är den då en av Kyles officerare antyder att de kan ”vinna kriget” genom att ta ut den onda prickskytt som typ rubbar amerikanernas flow (USAs ”fredliga” ockupation av Sadr-staden).

Och vet man bättre så förstår man ju hur absurt det är att hävda att man är ett skott ifrån att vinna ett krig. En ockupation som ledde till massförstörelse av Iraks infrastruktur, hundratusentals dödsfall, epidemiartad arbetslöshet och politisk instabilitet som än idag fortsätter sprida sig utanför Iraks gränser, för att nämna några faktorer, talar nog emot en vinst.

”Men vill man så förstår man att han faktiskt, även om mycket långsamt, började må lite dåligt över att ha skjutit tillräckligt många kvinnor och barn”, kanske någon får för sig att muttra nu. Vet du vad? Tyst..

Det finns en mening med allt. För att nu, när jag sett American Sniper, kan jag meddela att jag utnämnt mig själv till en (av)radikaliseringsexpert. Följande analys och slutsatser bör meritera mig till en position på (MINST) Försvarshögskolan:

  • Unga vita arbetarklass män har särskilt svårt att hantera att människor de identifierar sig med dödas på olika delar av världen (dels i ambassadbombningar eller i andra delar av den muslimska världen där det pågår folkrättsvidriga krig och brott mot mänskligheten)
  • Detta kan inspirera dem till att döda ”fienden” (personer mellan 16-65, som är eller förmodas vara muslimer) tillbaka. Baserad på ”the bunch of guys theory” (utvecklad av eminenta terrorismforskare som Marc Sageman) föreligger det stor risk att de utvecklar radikala tankar, särskilt i kontakt med andra likasinnade grupperingar eller via den våldsamma populärkulturen där vitt våld mot bruna och svarta kroppar ständigt hyllas. De kan sluta med att de ansluter sig till ett illegalt krig (jag kan inte bevisa att det finns några direkta orsakssamband mellan nämnda faktorer, men det behöver jag inte heller göra när jag pratar om radikalisering)
  • Det finns en risk att de skriver en bok om sina erfarenheter, där de tydligt framgår att de inte kunde bry sig mindre om personerna (eller ”barbarerna”) som blir föremål för deras våld, har begått något brott eller ej
  • Dessa personer bör bedömas som ett hot mot nationen i egenskap av att de faktiskt skulle kunna få för sig att börja skjuta personer de identifierar som ”fienden” även efter deras hemkomst från kriget. De riskerar även inspirera andra till våld (bevis: http://www.huffingtonpost.com/2015/01/24/american-sniper-anti-muslim-threats_n_6537950.html)
  • Vi måste därför omgående satsa på förebyggande åtgärder. Lärare, läkare, fritidsledare, socialtjänst, civilsamhället…ALLA, behöver ta sitt ansvar.
  • Lobba för att den här filmen visas i undervisningssyfte till tjänstemän och andra berörda som ska agera som statens samt säkerhetspolisens förlängda arm och göra det som egentligen är förbjudet för dem att göra enligt grundlagen, det vill säga samla in information om personers politiska, eventuellt religiösa sympatier
  • Lär andra unga vita män från arbetarklassen DEMOKRATISKA VÄRDERINGAR. Gör det väldigt tydligt att bara för att vi i Väst för imperialistiska krig som fortsätter att destabilisera våra forna kolonier, kidnappar, torterar och fängslar människor på godtyckliga grunder och därigenom utsätter våra medborgare för en fara med anledning av vår utrikespolitik, SÅ ÄR DET INGEN ANLEDNING TILL ATT BLI MÖRDANDE MASKINER!

Är alla med på noterna?

Maimuna Abdullahi

Maimuna Abdullahi är socionom, masterstudent i socialt arbete och skribent som intresserar sig för socialpolitiska frågor. Hon är särskilt engagerad i sammanhang där organisering mot antimuslimism och afrofobi står på agendan. Ämnesområdena som är prioriterade i de uppdrag som moderator, panelist och skribent som hon gladligen åtar sig. Har nolltolerans mot (o)medvetna försök att osynliggöra vithetsprivilegier och ser inga problem med att, i tid och otid, checka folk som ägnar sig åt den typen av maktutövning. Maimuna ser sig själv som en del av det aktiva muslimska civilsamhället och inspireras av alla de principfasta personer som ser vikten av att inte kompromissa kring frågor som rör social rättvisa och jämlika förutsättningar för alla.

1 kommentar

  1. sofia

    Hej! Att American Sniper ger en absurd och orättvis bild av kriget i Irak instämner jag med. Vad jag inte förstår är din definition av ras. Är irakier inte vita?