Bruna kroppar under vita knän

”När den kolonialiserade utmanar”, skriver Frantz Fanon, ”den koloniala världen är det inte tal om att lägga fram och resonera om olika synpunkter. Det är inte en fråga om att diskutera vad som är allmänmänskligt, utan att hävda vår egen absoluta originalitet. Kolonialismens värld är manikeisk”.

Fanons iakttagelser är framsynta på ett sådant sätt att de än idag kan beskriva vår verklighet. Vita majoritetssamhället med sin bruna entourage har under flera år nu varit upptagna med att diskutera huruvida vi ska bjuda in Sverigedemokrater till skolor, debatter och offentliga plattformar. ”Ta debatten”, sägs det, som om det allmänmänskliga helt plötsligt kan ifrågasättas och diskuteras. Debatten sattes igång och synliggjorde att Sverige är manikeisk – det räcker inte med att fysiskt segregera majoriteten av över en miljon människor i Sverige baserat på deras härkomst – utan man har dessutom förvandlat förortens invånare till monster som ska antingen kontrolleras, korrigeras eller civiliseras.

I fredags fick Sverige se en video av en 9-åring som blev nertryckt av en fullvuxen man. Videon chockerade landet och fick stor spridning. Många påpekade samtidigt att det kan finnas skäl till att en fullvuxen man dunkar en 9-årings huvud i marken. Jag har med den argumentationen många huvuden att dunka i marken.

För tusentals ungdomar och vuxna från förorterna i Sverige var brutaliteten ännu en händelse i den repetitiva aspekten av våld mot bruna och svarta kroppar. De kan vittna om brutala metoder som polis, vakter, trygghetsvärdar och andra som utnyttjar maktmonopol använt och använder mot dem. Hur många av oss har inte fått telefonkatalogen på huden för att sedan bli slagna med batong? Hur många av oss har inte kallats för n-ordet, svartskallar eller z-ordet? Hur många av oss har inte ställts mot väggen för att bli kontrollerade utan att ha gjort något? Jag minns en kväll när vi var 14 och polisen tog två av mina vänner – en tid då vi inte hade mobiler – klockan 12 på natten och släppte av de på en bro skrikandes ”Gå av era jävla n******!”. 14 år – 12 på natten – flera kilometer hemifrån. Avsikten i att det var den ökända Angeredsbron, som är känd som självmordsbron, som polisen släppte av dem på går inte att ta miste på.

Flash: Kommer ni ihåg Jonas Hasen Khemiris text om de upplevelser en brun kropp har i Sverige? Kommer ni ihåg hur Jason ”Timbuktu” Diakité grät samtidigt som han höll upp sitt pass? Kommer ni ihåg Sami Saids text om att bli misstänkt för ingenting? Kommer ni ihåg Johannes Anyurus uppmaning till att resa sig från knä?

Det finns en koppling mellan vad liberaler och vita socialister driver för teser och 9-åringens avtryck i asfalten. Det finns en koppling mellan hur bruna och svarta beskrivs i offentligheten och våldet mot våra kroppar och tankar.

Att ta debatten är att normalisera avhumaniseringen av de kroppar som rör sig i förorterna. Att ta debatten är att kunna hitta skäl till varför en fullvuxen man dunkar en 9-årings huvud så hårt i marken, att han tror att han ska dö och därför läser shahada. Att ta debatten är att kriminalisera offren och offerisera de kriminella. Att ta debatten är att diskutera huruvida vissa kan anses vara människor värda att befinna sig på samma villkor som vita i Sverige. Det är att diskutera allmänmänskliga värden och ifall de är allmänna eller inte.

Denna debatt som togs och nu utvecklats synliggjorde Sveriges besatthet av att definiera vilka som är ljuset och vilka som tillhör mörkret. De bruna kropparna, med det som benämns som religioner och kulturer, är fast i mörkret. De är frätande beståndsdelar av en större global icke-vit sjukdom. Kvantifierbar mörker – hur mycket invandring tål egentligen Sverige? Fanon skriver riktigt att ”när kolonialisten talar om den kolonialiserade är det också i zoologiska begrepp”. Man pratar om ”gestikulerande massor”, ”horder” och ”invandringsvågor”. Man pratar om flockbeteende, man arrangerar projekt där vita kan skratta åt (enligt de själva, ”skratta med”) bruna och svarta som lär sig spela bandy och man ”njuter” av det exotiska med att känna en person som inte är vit.

Våra liv har blivit förbruksvaror; Experimentera med den, modellera den, skratta åt den, njut av den, tyck synd om den och misshandla den.

Och om du så vill döda den.

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.