Islamofobisk mediasommar?

Varför tenderar påpekandet av rasism uppröra det vita majoritetssamhället? Frantz Fanon skrev: ”I en rasistisk kultur är rasisten normal”. I boken Fanon and the Crisis of European Man skriver Lewis Gordon utifrån detta påstående att rasism är så familjärt för majoritetssamhället att det till slut blir osynligt och därför anses de som kritiserar rasism att överdriva, ljuga och bekämpa friheten och rättigheten till detta rasistiska medvetande. I Sverige är denna osynlighet påtaglig när rasism likställs med fascism – och därmed är majoritetssamhället alltid oskyldig och det är samhällets ”rötägg” som påpekas vara problemet. Den rasistiska hierarkin i Sverige är så pass normal att det inte efterskänker reflektion eller ens observation; det är en naturlig del av den svenska systemsammansättningen.

Men för rasismens offer är verkligheten annorlunda.

Rasismens offer utsätts för dagliga påfrestningar som innebär ojämlika livsvillkor och kraftigt försämrad livskvalité. Det är bl a mikroaggressioner förutom rena fysiska påhopp; kommentarer, blickar, bemötanden etc som sker jämt och ständigt, men det är också den mediala aggressiviteten. Vad sker med rasismens offer när de ständigt uppvisas som problem, när de ständigt associeras med problem, när de ständigt framställs på sätt de inte ser sig själva? Vad sker med rasismens offer när de ständigt tvingas ta avstånd från nidbilder och stereotyper av sig själva, när de ständigt avkrävs ansvar för saker de inte har möjlighet att påverka? Vad sker med rasismens offer när de påpekas begränsa yttrandefriheten, när de i brist på journalistiskt inflytande och tillgång till offentliga plattformar inte ens har kommunikationsmöjligheter? Vad är konsekvenserna av den mediala fixeringen av muslimer och islam?

Den mediala sommaren bör skänka eftertanke, om jag nu har fel i att rasismen är så pass familjärt i den svenska systemsammansättningen. Nedan är ett axplock (!) (det finns alltså mycket mer, tyvärr, som jag pga tidsbrist inte skärmdumpat) av sommarens artiklar om något som kan associeras med muslimer och islam.

Frågan är; varför diskuterar inte Sverige islamofobin? Varför upprör påpekande av islamofobi? Dessa bilder bör skapa diskussioner som: Är det konstigt att SD växer? Är det konstigt att islamofobiska hatbrott är bland de värsta? Är det konstigt att terrorlagstiftningen påverkar oskyldiga svenska muslimer? Är det konstigt med näthetsen mot muslimer?

Jag är skeptisk till att dessa diskussioner kommer igång. Tvärtom – diskussionerna kommer säkerligen vara ”är islamkritik islamofobisk?” eller ”hjälp förorterna att motarbeta shariapolisen” och liknande.

 

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.