Vem har lärt dig att förakta dig själv?

Vi lever i ett samhälle som är starkt präglat av en vithetsnorm, ett samhälle där vitheten är överordnad och som upprätthålls som norm och ideal.

Redan i ung ålder lär man sig att att vithet är vackert, ni vet den där klyschan om att “white is right”. Som icke-vit lär man sig tidigt att man ser fel ut just för att man avviker från normen. Man föraktar därmed sitt utseende och sitt ursprung. För att passa in och efterlikna de vita så väljer man att anamma de vitas jargong och genom att göra narr av sig själv och de som ser ut som en. Vi driver om bruna kroppar i vita rum på vår egen bekostnad och väljer att reproducera stereotyper. Vi reproducerar även vitheten som överordnad och normen och bidrar till att strukturer upprätthålls i samhället.

Många gör allt för att passa in i den ideala vita normen, till den grad att man väljer att bleka sin hud just för att man hatar sin egen självbild så mycket och för att uppnå det vita idealet. Som jag valde att göra. Eller ok, jag blekte aldrig min hud men nästan. Jag var bara 8 år gammal när jag en dag fick nog. Jag hatade min hudfärg, jag ville se ut som alla andra och jag ville bli accepterad. Några vänner hjälpte mig och blandade någon smet som de smörjde in mig med. Under natten skulle jag bli vit lovade de. Det första jag gjorde när jag vaknade upp var att kolla mig i spegeln, men besvikelsen sköljde sig över mig som en stor tsunamivåg när jag såg min egen spegelbild och insåg att min svarthet fortfarande var kvar.  Jag var 8 år gammal och hade drunknat i ett självförakt, men det är inget nytt fenomen. I århundraden har icke-vita genom slavhandeln och kolonialismen matats in med ett självförakt och mindervärdeskomplex och påverkats av internaliserad rasism.

Malcolm X ord gör sig därför påmind, och hans ord är minst lika aktuella när han talade om de svartas mindervärdeskomplex: “Vem har lärt dig att hata strukturen på ditt hår? Vem har lärt dig att hata färgen på ditt skinn till den utsträckningen att du bleker det för att efterlikna den vite mannen? Vem har lärt dig att hata formen på din näsa och formen på dina läppar? Vem har lärt dig att förakta dig själv och dina egna? Vem har lärt dig att hata dina egna så mycket att du inte vill vara runt dem?”

Hans ord kan likaväl riktas till många muslimer som skäms över sin muslimska identitet och som känner ett behov att ständigt behöva förklara sig för vita och som fruktar att bli stämplade som primitiva kvinnoförtryckare, terrorister och andra stereotyper. Man gör allt för att accepteras av de vita och är ständigt på jakt efter deras bekräftelse och en klapp på axeln för att vinna vithetspoäng.

Vi tror att vi har blivit fria från kolonialismen, och att vi inte längre är förslavade. Men kolonialismens avtryck sitter fortfarande djupt inristade i vårt psyke, och i den här postkoloniala samtiden så sker det fortfarande ett slaveri. Skillnaden är bara att vi inte är fysiskt förslavade, vi är psykiskt förslavade och fast i ett mentalt slaveri. Det är hög tid att vi avkoloniserar våra sinnen och befriar vårt psyke från vithetens kedjor.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=Wm9pEWIPjks]

 

Jasmin Ismail

Jasmin Ismail är en 20-årig student som brinner för mänskliga rättigheter och rättvisa. Hon har sedan barnsben drömt om att bidra till en förändring i världen och framförallt i rättsväsendet, och hon inspireras av muslimska människorättsaktivister som Malcolm X.