Aspekter av och reflektioner om ordet ”islamism” och dess konsekvenser

Vad är ”islamism” och vem är en islamist? De senaste veckornas jakt på svensk-muslimska politiker och aktivister nödgar att vi ställer oss den frågan, eftersom många journalister – t ex i SVT:s Agenda – inte ställer följdfrågan när människor anklagas för det vad det är.

”Gummibegrepp” menar författaren Hamdija Begovic som påpekar att alla som inte identifieras som ”icke-sekulär muslim” riskerar att drabbas av epitetet, vad det nu än innebär. Han påminner också om ett viktigt perspektiv:

”Jag har tagit upp detta tidigare, men det är väl värt att påpeka igen, för det finns fortfarande muslimer där ute som tror att man blir accepterad så länge man distanserar sig från de ”dåliga” muslimerna: erfarenheten visar oss att distinktionen mellan islamist och muslim betyder noll när det verkligen gäller.

Det spelar ingen roll hur sekulär, progressiv, modern, avståndstagande du var, eller om du drack alkohol, åt gris och aldrig satte din fot i en moské, när hetsen mot muslimer i f.d. Jugoslavien väl var igång, då klumpades du ihop med resten.

Resultatet blev ett folkmord.

Spaniens historia bekräftar samma sak. Där tog [muslimerna] inte bara avstånd från ”politisk islam”, man avsade sig islam helt och hållet, tillsammans med judarna som avsade sig judendomen, men inte ens det räckte. De kristna spanjorerna fortsatte misstänkliggöra muslimer/judar och det var så den rasistiska betoningen på blodets renhet uppstod, dvs det blev viktigt att ens familj varit kristna i flera generationer.

Så om alla muslimer i Europa skulle ta avstånd från islamism eller t.o.m. lämna islam idag skulle man helt enkelt börja ifrågasätta uppriktigheten i detta.”


Vad är då ”Islamism”? Islamism sägs vara tanken om islam som politisk ideologi och brukar också kallas ”politisk islam”. Definitioner finns massvis av, med den gemensamma nämnaren för dessa definitioner är att det är en ism som innebär att man ser islam som en politisk samhällsordning. Var termen härstammar ifrån finns delade åsikter om, däremot vet man att den nämndes redan 1697 i boken Le Petit Robert och att filosofen Voltaire, som bland annat gjorde den anti-muslimska pjäsen Mahomet, använde termen synonymt med islam.

Det påpekas ibland att termen islami finns på arabiska och att termen islamism är översättningen på detta. Detta är fel – det är egentligen tvärtom. Det arabiska ordet islami är en översättning av den franska termen.

Om vi ser till hur den tillämpas i den allmänna debatten idag lyser definitioner och en röd tråd med sin frånvaro. Både fredsrörelsens likväl som IS:s representanter anklagas för ”islamism”. Alltså, människor som uttryckligen kämpar för mänskliga rättigheter anklagas för att tillhöra samma ism som de som kämpar mot det.

Den direkta konsekvensen är att man rasifierar muslimer enhetligt till en homogen massa där islamism blir syftet med ens engagemang. En person som är aktiv FÖR mänskliga rättigheter döljer egentligen sina verkliga avsikter och använder bara ”våra” idéer för att framföra ”deras” agenda. Ens avsikter och åsikter, som muslim, blir ständigt ifrågasatta som en konsekvens av ordets cementering.


Muslimer som använder begreppet islamism för att framhäva sig själva som ”goda muslimer” gör det utan eller obefintlig förankring hos muslimer överhuvudtaget. När sågs Nalin Pekgul sist i en moské? Eller Jabar Amin? Har någon sett Elaf Ali prata med muslimer, om muslimer, för muslimer? Vilka muslimer, och hur många, mobiliserar tillsammans med Hanna Gadban? Det är dessutom besynnerligt att människor i maktpositioner som förtryckts av alibis, jash (kurdiskt begrepp om förrädare, om de som t ex jobbade åt Saddam-regimen) och andra som gått förtryckares ärenden i sitt ursprungsland, nu använder samma metoder mot en minoritet i Sverige. De är tydliga exempel på hur tidigare förtryckta blir förtryckare – ett socialpsykologiskt fenomen som visat sig ganska stark i dess upprepbarhet.


Vilka historiska exempel och jämförelser finns?

  • 1851, lanserade den nordamerikanska läkaren Samuel A. Cartwright diagnosen drapetomani – en psykisk störning som Cartwright tillskrev svarta slavar som flydde slaveriet. Att som svart fly slaveri ansågs alltså vara absurt – varför var dessa svarta slavar så otacksamma?
  • Ca 100 år senare beskrev en engelska psykiatrikern J.C. Carothers att han hade ”tydliga empiriska bevis” på att Mau Mau, som gjort uppror mot kolonialmakten Brittiska Imperiet, led av psyko-patologiska åkommor och att upproret inte var politiskt. Carothers slutsats kom efter att ha ”undersökt” fängslade rebeller.
  • När muslimska slavar gjorde uppror mot vita slavägare 1835 i Bahia i Brasilien anklagades de i offentliga dokument för ”religiös fanatism”. Det exakta citatet från offentliga dokument enligt Reis är: ”Det verkar för mig vara religiös fanatism som ligger till grund för denna konspiration”

Islamism ter sig mest vara en form av social disciplinering.

Inom sociologin används begreppet social disciplinering för att beskriva metoder som används för att se till att gruppers oönskade beteende blir i enlighet inom ramen för vad majoritetssamhället eller makten anser är rätt och normativt. Det är en bestraffning för att en grupp inte självmant accepterat assimilation eller anpassning. För att se till att den avvikande gruppen ställer sig i ledet använder man olika kollektiva bestraffningsmetoder som stryper gruppens likvärdiga och fullständiga möjligheter till frihet. Det används också för att bestraffa för makten oacceptabla avvikelser och aktioner.


Vad för konsekvenser och effekter för muslimer kan begreppet islamism få?

  • Självcensur, där man inte vågar uttala sig
  • Självhat, där man börjar ta avstånd från andra muslimer
  • Social fobi, eller rädsla för offentligheten
  • Splittring bland muslimer
  • Försvårande av organisering och mobilisering
  • Demonisering som leder till stigmatisering som leder till uppgivenhet
  • Cementerande av ekonomisk, social och politisk underlägsenhet och utanförskap
  • Förhinder av demokratiskt deltagande
  • Politiserande av muslimer
  • Befästande av stereotyper kopplade till muslimer

Det ter sig alltså som att majoritetssamhället använder begreppet för att markera och befästa tanken om att muslimer inte deltar på samma villkor som alla andra i samhället. Dessutom befäster det privilegier och rationaliserar attacker. Sociologen Albert Memmi definierade rasism som att det är den ”generaliserade och det slutgiltiga tillskrivandet av värde på verkliga eller föreställda skillnader, som alltid är till den privilegierades fördel och offrets nackdel, i syfte att cementera privilegier och rättfärdiga aggressioner”. Termen islamism passar bra in här. Dessutom saknas ett alternativ; hur kan muslimer, motiverade av sin religion, engagera sig i politik utan att förvandlas till ”islamister”?

 

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.