En kort reflektion: Att vara alibi och när det inte räcker till

Det finns otaliga artiklar och böcker på hur rasismen utiliserar och utnyttjar de som rasifieras som icke-vita i att själva upprätthålla det system av förtryck som missgynnar dem kollektivt. I boken Resolving Social Conflicts tar psykologen Kurt Lewin upp hur självhat bland judar får vissa individer som identifieras som judar att bekräfta, reproducera och popularisera stereotyper, fördomar och nidbilder av och om judar. Rasism utsätter de utsatta för rasbaserad stress vilket i sin tur gör att man i en kontext där man är underordnad ser upp till de överordnade. I denna ordning beskylls, visar Lewin, judars utsatthet på andra judar som man anser inte lever upp till antagen standard av moral och ordning. Det var på detta sätt judar i Tyskland beskyllde deras utsatthet på judar i Östeuropa, för att de enligt dem ”uppförde sig på ett förkastligt sätt”.

Lewin identifierar att självhat kan få individer ur en utsatt grupp att hitta strategier för att påskynda en naturaliseringsprocess in i normen för att undgå förtryck och missgynnande samt att få acceptans och gemenskap, där man kommer närmare den dominerande gruppen och därmed också kan ta del av några av de privilegier som den dominanta gruppen åtnjuter som ett resultat av samhällets hierarkisering.

I Sverige diskuteras sällan dessa socialpsykologiska effekter och konsekvenser av rasism trots att fenomenet används och utiliseras av majoritetssamhället för att upprätthålla maktstrukturer, allt från kulturtolkar till personer som bekräftar stereotyper och fördomar om en grupp, som t ex muslimer eller svarta.

Fenomenet drabbar de flesta av oss

Självhat och internaliserade föreställningar drabbar de flesta som utsätts för rasism på ett eller annat sätt. Lewin tar upp exemplet med människor som inte är födda i USA men som när de presenterar sig gör allt för att framställa det som om de är födda där, som om att inte vara född där innebar sämre mänsklighet. Men det kan också handla om hur vi avsäger bekantskap med den grupp vi rasifieras som till förmån för att kunna orientera oss i samhället på olika sätt. Att bygga dikotomier är också ett vanligt inslag där man delar upp sin egen grupp i ”bra” och ”dåliga” individer – t ex ”sekulära muslimer” vs ”islamister”, utan de stora inbördes nyanserna, andra indelningar, problematiserande osv som människans komplexitet nödgar.

Internaliserad rasism är ett allvarligt problem och påverkar livsvillkor, -kvalitet men också hälsa.

IMG_2016-08-11 17:48:44

Utdrag ur Marvels ”Ms Marvel: Kamala Khan” som är en muslimsk superhjälte.

Fallet Hanna Gadban

Hanna Gadban är för de flesta känd debattör som gjort sig namn på att bland annat kartlägga muslimer som hon anser är extrema samt att vara verbal i diskussionen om slöja och hedersvåld. Gadban kom för något år sen ut med boken ”Min Jihad” där hon bland annat kartlägger ”radikal islamism”. I boken förekommer många offentliga muslimer, men också andra lite mer anonyma muslimer.

”Min Jihad” drogs tillbaka knappt några månader ute efter släppet och en person hade anlitat en advokat eftersom denne förtalats i boken. Andra debattörer påvisade att boken var ett katastrofalt hopkok.Namnlöst

Gadban har nu själv blivit utsatt för det hon utsatt andra för – hon har lättvindigt kallats för IS-sympatisör samt fått en hel svans efter sig som islamofobiskt attackerat henne.

Lewin skriver: ”För en person vars balans är negativ gentemot sin grupp, kommer denne att avlägsna sig så långt bort som möjligt från gruppens centra, så långt som majoritetssamhället tillåter. Hon kommer att vara i detta mellanting och uppvisa konstant frustration … med en generell tendens till aggression. Aggressionen bör, logiskt sätt, vara riktat mot majoriteten som försvårar och motverkar individers frivilliga utträde från sin grupp. Men majoriteten har, i dennes ögon, högre status och är allt för mäktiga för att bli lättvindigt attackerade. Experiment visar att, under dessa omständigheter, så är det troligt att aggressionen vänder sig mot den egna gruppen … Det är vida erkänt inom sociologin att medlemmar i underordnade grupper accepterar mode, värderingar och ideal från överordnade. I dessa fall innebär det att underordnade gruppers självbild och kollektiva självförtroende är enormt influerade av vilken attityd majoriteten har gentemot dem.”

Med andra ord, fallet Gadban är ett tragiskt exempel på hur långt det kan gå. Det måste vara en smärtsam upptäckt att inse att alla attacker på den egna gruppen i slutändan inte lönar sig utan att man trots det rasifieras precis på samma sätt som de man önskar avlägsna sig från.

Det lönar sig inte med att vara ett alibi.

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.