Lärosätens fortsatta rasistiska stigmatisering av förortens invånare

Den 6 december 2017 visades filmen Jag är framtiden för grundlärarstudenter för årskurs F-6 i ett av de större lärosätena i landet. I direkt anslutning till filmen hölls en föreläsning som handlade om ”segregation” i både skolan och samhället.

Innehållet i både filmen som visades och föreläsningen var väldigt stigmatiserande och att de kom i anslutning till varandra gjorde inte problemet bättre. Filmen Jag är framtiden innehöll flera problematiska scener och likaså dess budskap.

Problemen i filmen var många och konsekvenserna av att visa en sådan film till lärarstudenter likaså, speciellt när den följs upp av en föreläsning om ”segregationen” där i huvudsak Angered och Bergsjöns skolor, föräldrar och elever nämndes.

Filmen utspelade sig 1994 i en skola i Philadephias getton med endast afroamerikanska elever, framhärdandes genom hela filmen som aggressiva och med inlärningssvårigheter och beteendeproblem. SLI beskriver filmen på följande sätt:

”Skolans resurser är mycket begränsade och de flesta av eleverna har alla odds emot sig: de kommer från splittrade hem där våld, prostitution och knark är dagliga inslag.”

Under hela filmen får vi se likgiltiga föräldrar till dessa barn, där den ena hotar sitt barn med att misshandla honom när de kommer hem. En annan förälder har precis blivit utsläppt från fängelset och lovar att ställa upp för barnet, för att sedan svika och aldrig återkomma. Det tredje föräldraparet har missbruksproblem och visar ingen som helst omsorg för sitt barn.

Alla föräldrar verkar ha flera saker gemensamt enligt filmen, de är oengagerade och ansvarslösa föräldrar och de har med stor sannolikhet drogproblem eller insatta i kriminalitet. De är också afroamerikaner. De väljer att i en och en halv timme lång dokumentärfilm ge studenterna en negativ föreställning om en hel generation afroamerikanska föräldrar och barn. Att filmen utspelar sig för snart 25 år sedan, i en annan del av världen med andra socioekonomiska förutsättningar och annat skolsystem verkar inte lärosätet ta till hänsyn. Hur lärarstudenter ska relatera till detta i svenska skolor kvarstår att se.

I anslutning till filmvisningen höll föreläsaren en föreläsning om segregation. Att universitet med kursledaren i spetsen valt att det ska pratas om Sveriges förorter, i direkt anslutning till denna inskränkta filmen är en direkt stigmatisering av förorternas redan utsatta föräldrar och elever. Hur är tanken att lärarstudenterna och framtida pedagogerna ska tolka och kunna relatera till filmen och använda sig av den när de kommer ut till svenska skolor och där de med stor sannolikhet kommer få möta elever och föräldrar med invandrarbakgrund? Dessutom när de projicerar ”vi och dem”-mentaliteten med en hel föreläsning om segregation och man indirekt gör kopplingen av eleverna och elevernas föräldrar i Sveriges förorter till eleverna och föräldrarna i filmen? Som om skolan i Philadephias förort för 25 år sedan kan likställas och relateras med skolorna i Göteborgs förorter 2017.

Under föreläsningens gång framställdes föräldrarna i Göteborgs förorter som inkompetenta, outbildade och likgiltiga till sina barns skolgång och utbildning. En av studenterna kommenterade absurt under föreläsningens gång:

”Föräldrarna i förorten bryr väl sig inte om utbildning och ser inte vikten av den, det kanske ligger i deras livsåskådning.”

Föreläsaren läser upp ett utdrag från sin PowerPoint, där han av alla möjliga elever i förorten, valt att citera en elev som sagt:

”Jag ser jättemycket fram emot att träffa svenskar, faktiskt.”

Varpå föreläsaren kommenterar citatet genom att säga:

”Många av dessa elever känner att de aldrig har träffat svenskar.”

Vad är det för föreställning och inställning om föräldrar och elever i förorten dessa lärarstudenter får? Hur kommer lärarstudenternas syn på dem vara när de möter dem i arbetslivet? I filmen nämnde man inte de bakomliggande socioekonomiska faktorerna till varken föräldrarnas eller elevernas så kallade ”misslyckande”. Man valde inte heller att visa upp en annan aspekt av eleverna eller föräldrarna och att man sedan efter denna film väljer att prata om svenska förorters föräldrar och elever är ännu mer problematiskt.

Föreläsning om segregation i all ära, men varför väljer föreläsaren att endast synliggöra problematiken i de socioekonomiska utsatta områdena men inget i de välbärgade områdena med bättre förutsättningar, trots att de också har problem kvarstår att se. Den strukturella stigmatiseringen av förorten och den konstanta användningen av förortens skolor vars föräldrar och elever betraktas som ”problem”, är ett typexempel på hur den institutionella rasismen reproduceras. Vad är det för typ av lärarkår som de utbildar och vilken syn på förortens elever och föräldrar leder detta till? Universitetet är en av flera lärosäten i Sverige som utbildar en hel generation lärarkår med vag och miserabel syn på förortens befolkning.

Omar Elturk

Lärarstudent