Med konferensen Decoloniality & islamophobia i bagaget -En kort reflektion om kategorierna kön och ras

I helgen anordnade Morayma Islamophobia conference 2017 – Decoloniality & islamophobia i Göteborg. De inbjudna gästerna var Sandew Hira, professor Ramón Grosfoguel och professor Hatem Bazian. Efter en mycket kunskapsupplyftande konferens har jag haft ett flertal diskussioner med mina systrar om rasism, dekolonialitet, syskonskap och andra ämnen som omfattade konferensen. Frågan om kategorierna man och kvinna i en rasistisk världsordning blev självklart också central. Ett viktigt klargörande från Grosfoguel och Hira var att vi verkar i en västerländsk patriarkal kolonial samtid som leder till rasistiska förståelser av de bruna/svarta könen och relationen mellan dessa. Min reflektion handlar å ena sidan om att kategorierna man och kvinna betraktas som universala fenomen som resulterar i att:

1. Ett manligt förtryck betraktas vara av ett patriarkat som består av vita och bruna/svarta män TROTS att bruna/svarta män inte har samma möjligheter som vita män att vinna makt från ett sådant system.

2. En kvinnlig underordning alltid står som en orsaksförklaring till relationen mellan den bruna/svarta mannen och den bruna/svarta kvinnan TROTS att parternas samspel kan ha en annan ontologisk utgångspunkt än den eurocentriska.

Å andra sidan betraktas kategorierna man och kvinna som villkorade fenomen som resulterar i att:

1. Föreställningen om vad man är villkoras med att han är vit. En man är en vit man och för att distansera den bruna/svarta mannen från just man feminiseras han på olika sätt. Det visar sig bland annat i vita mäns våldtäkter och sexuella övergrepp men också andra sexuella relationer som varit i ”samtycke” med tredje världens män genom historien. De har i synnerhet möjliggjorts för att man inte betraktat tredje världens män som just män. Det har sålunda inte varit en fråga om att de vita männen identifierat sig själva som homosexuella. Tvärtom har förståelsen av att tredje världens män som just icke-män möjliggjort dessa övergrepp och ”relationer” – utan att manlighet ska ”förväxlas” för att också innebära homosexualitet. Feminiserandet av den bruna/svarta mannen som åsyftas handlar således om att han anses vara förbruksbar och penetrerbar och kan också användas som en tillfällig sexuell njutning.

2. Föreställningen om vad kvinna är villkoras med att hon är vit. En kvinna är en vit kvinna och för att distansera den bruna/svarta kvinnan från just kvinna maskuliniseras hon delvis. Hon tillskrivs (negativa) egenskaper som betraktas som typiskt manliga, som våldsam och aggressiv, men att maskulinisera henne för mycket riskerar också att höja hennes status. Om den vita logiken innebär att sänka bruna/svarta personer till det subalterna att vara ”människa” på, handlar föreställningen om den bruna/svarta kvinnan ofta om ett infantiliserande av henne. Hon betraktas som ett könlöst barn för att hon avviker den rådande manualen för vad kvinnlighet innebär men också på grund av föreställningen om att hon egentligen inte vet vad som är bäst för sig själv. Det är vita, likt föräldrar, som ska orientera henne genom livet (från den bruna/svarta mannen).

Denna analys är givetvis inte absolut. Vi vet exempelvis att bruna/svarta män också infantiliseras i rasistisk världsordning och att så kallade Orienten i sin helhet feminiserades eftersom man kunde penetrera området. Vi vet också att bruna/svarta kvinnor betraktas som tillfällig sexuell njutning. Men slutsatsen av denna korta reflektion handlar om att allt patriarkalt våld befinner sig i en total dominans av kolonialitet även idag.

Noor Nassef

25 års erfarenhet av livet. Befinner sig gärna utanför boxen där tanken är fri. Lärare som själv älskar att lära. Har underjordiska rötter som sträcker sig från Nord till Syd.