Sverigedemokraternas framgångar vid valurnorna har förändrat Sverige i grunden. Innan förra valet fördömde medieetablissemanget SD:s rasism, idag pratas istället om nödvändigheten att ”ta debatten” och värdet av att ha Sverigedemokrater ute i skolor och sprida sitt budskap till barn. Ingenstans har normförskjutningen varit mer tydlig än i Public Service. Antirasism är en av demokratins grundvalar och borde därför vara något som Public Service självklart kan stå upp för, men Istället förbjuds programledare att visa engagemang mot rasism under valåret eftersom det enligt ledningen är att ta partipolitiskt ställning mot Sverigedemokraterna.

När man betecknar något som rasistiskt är det alltid en fråga om gränsdragningar. Nätverket svenska muslimer i samarbete drar gränsen vid ett parti som menar att vartenda politisk utmaning för Sverige kan lösas med färre icke-vita människor i landet och att islam är det största hotet mot Sverige sen nazismen. Därför bjöd inte nätverket in SD till den politiska debatt som arrangerades på Tensta träff i Stockholm för att diskutera vilken politik partierna förordar för att bemöta den växande antimuslimismen. SVT hade först förklarat att de var intresserade av att komma men när det stod klart att inte SD var inbjudna vägrade de komma i protest.

Rasism är en mekanism för att strukturera samhället som uppkom för att legitimera transatlantisk slavhandel och Europeisk expansion över världen. Den producerar utfall i form av vit överordning och icke-vit underordning och har överlevt som system i femhundra år genom att vila på diskurser som är gångbara i sin tid. Därför har den gått från att legitimeras med bibliska berättelser som Hams förbannelse till idéer om den vita mannens börda. Rasbiologiska idéer, som många idag tror är synonymt med rasism, är i själva verket bara en av många faser i rasismens historia. Idag är det istället en form av selektiv religionskritik enbart inriktad på islam och muslimer som är den mest gångbara rasistiska valutan och rasistiska partier som har anpassat sig till detta skördar stora framgångar över hela Europa.

Så har helt vanliga rasister i Sverige suttit hemma på kammaren och funderat och klivit ner igen förvandlade till självutnämnt islamkritiska och invandrarkritiska SD. Det fascinerande är att Public Service antagit SD:s språk och nu också betecknar partiet som islamkritiskt eller invandrarkritiskt. Är det här Public Service eller är det Public Relations åt SD.

Logiken för Public Service tycks vara att om ett parti är folkvalt så är okej, men den som kan sin historia minns att nazisterna också var folkvalda. Den helvita och icke-muslimska ledningen kan nog kosta på sig en rasismnormaliserande policy men för oss är inte rasismen något vi ”tar debatten med”, den är ett existentiellt hot.