Vad är rasism, islamofobi, vita privilegier och andra sådana frågor

Vad är rasism, islamofobi, vita privilegier och andra sådana frågor

Ordet rasism uppenbarar sig betyda väldigt olika för olika personer. I debatter om vithet, privilegier, islamofobi eller helt enkelt allmänt om rasism, tar väldigt många (läs: vita) illa upp när man påpekar deras position. När rasifierade personer påpekar orättvisor och ojämlikheter baserat på rasism genom att synliggöra maktförhållanden mellan vita och rasifierade (i Sverige kallade ”invandrare”), anklagas de ibland för att själva vara rasister (vita gillar inte när man benämner de som vita – att klumpa ihop människor på detta sätt anses stötande. Men att kalla människor från hela världen ”invandrare” är däremot okej uppenbarligen).

Jag tänkte därför att jag kunde bidra med viktiga definitioner – ännu en gång, då tusentals blogginlägg, artiklar och böcker, bättre än en jag skriver, redan har skrivits om detta. Mitt inlägg är otroligt kort med tanke på ämnets verkliga omfång och ska mest ses som en flyktig introduktion.

RASISM

Vad är rasism? Många förväxlar rasism med rasistiska fördomar. Den förra är ett system, ideologi och metod av strukturer som har med makt och resursfördelning att göra, medan den senare handlar om fördomar baserat på rasstereotyper hos en individ.

Rasism kan (!) vara individuella attityder och handlingar, som enskilda begår eller innehar, så som fördomar, bigotteri, hat, tankar om ens rasliga överhöghet, stereotypisering eller förakt/avsky.

Men rasism är ofta strukturellt och kollektivt utfört av en grupp gentemot andra grupper som inte anses likadana, främmande och/eller farliga, så som institutionell/strukturell diskriminering, förtryck, segregation, ekonomisk ojämlikhet, politisk kontroll, vit överhöghet och systemisk makt. Detta innebär inte att den förtryckande gruppen gör detta i en organiserad medvetenhet, utan att strukturer och normer är så pass inrotade i systemet att dessa föreställningar om vilka som är ”oss” och vilka som är ”dem” passerar som normala vardagshändelser, utan någon större reflektion (som t ex bruket av ordet ”invandrare”).

Rasism är alltså inte bara fördomar om eller hat mot andra, som många tror. En turk som har fördomar om kurder är nödvändigtvis inte rasist, men däremot bärare av rasistiska fördomar. En rasifierad som har fördomar om vita svenskar är inte rasist, utan bärare av fördomar osv… Tror ni förstår poängen. Rasism är beroende av makt. Den mest basala definitionen av rasism kan alltså summeras som

Rasistiska fördomar+maktmissbruk av system och institutioner=RASISM.

När aktivister, forskare, tänkare och andra inom antirasism påpekar strukturell rasism handlar det om hur systemet reproducerar en ojämlik politik där människor som inte passerar som vita (och därmed inte normala i detta samhälle, utan som avvikande, så som muslimer, svarta, mörkhåriga osv)  diskrimineras på arbets- och bostadsmarknaden, vid poliskontroller, av olika myndigheter, i butiken osv. Det handlar om utseende, men också om religion, namn och uppfattad kultur hos offret.

Ett exempel på strukturell rasism (i detta fall ekonomisk ojämlikhet, segregation osv.) är skillnader mellan två stadsdelar i Göteborg – Östra Bergsjön och Hovås, där den senare är en ”typisk” vit stadsdel, och den förra en stadsdel till majoriteten folk med utländsk bakgrund.

Untitled

I Östra Bergsjön lever män i genomsnitt 9 år kortare liv. Medelinkomsten är nästan 4 gånger så hög i Hovås och arbetslösheten i Östra Bergsjön nästan 7 gånger så hög som i Hovås (uppgifterna kommer från Göteborgsbladet 2014). I Östra Bergsjön jobbar flest på ”vård och sociala tjänster”, medan i Hovås dominerar ”företagstjänster”.

När vita pratar om rasism är det ofta ”den individuella varianten” de pratar om, och därför är många lösningar fokuserade på träffpunkter, ”brobyggare”, träffa ”invandrarfamiljer”, lära känna varandra och annat som har med kontakt och interaktion att göra – något som psykologen Gordon Allport visade fungerar, men bara om de olika grupperna träffas på jämlika villkor (vilket återigen tar oss tillbaka till det strukturella, eftersom vita och rasifierade inte är jämlika i Sverige. Sorry folks, det löser alltså inte problemen att luncha ihop, även om det kan vara trevligt).

Det finns mycket mer att säga om detta, men skillnaderna i vad man utgår från när man pratar rasism skapar enorm friktion, där vita känner sig utpekade när man pratar om de som privilegierade, vilket jag går in på längre ner. Men jag vill lämna er med en definition av rasism, gjord av Irene Molina:

Rasism är ett institutionaliserat maktsystem av ojämlikheter som genom idén om ras, kultur, etnicitet och/eller religion upprätthåller en grupps privilegierade ställning över en annan, som därmed begränsar andra gruppers möjligheter att fullständigt ta del av samhällets sociala, politiska och ekonomiska resurser.

ISLAMOFOBI

Islamofobi, eller anti-muslimsk rasism, är i princip det som jag påpekat ovan fast specifikt riktad mot muslimer, personer som uppfattas vara muslimer eller personer som förknippas med islam och muslimer.

Många har invändningar mot att islamofobi är rasism eftersom man menar att ”muslimer är ingen ras”, och därför kan det inte benämnas som anti-muslimsk rasism. Detta påstående har flera problem, eftersom det då innebär att man tror på ras som en biologisk verklighet. Den som påstår detta tror alltså på att ras är en biologisk verklighet, vilket i sig är problematiskt, minst sagt. Sedan så är ras, idag som historiskt, en social och politisk konstruktion, menat att man tillskriver rasliga egenskaper som är beständiga och ofta nedärvda på olika grupper (en process som benämns rasifiering). Dessutom talas det idag om kulturalism eller kulturell rasism, där begreppet kultur ersatt det äldre biologiska ras.

Muslimer brukar rasifieras genom att tillskrivas egenskaper som anses oföränderliga, beständiga och nedärvda. På detta sätt är anti-muslimsk rasism en verklighet, och är analog med hur anti-semitism är rasism.

VITHET OCH VITA PRIVILEGIER

Vithet är inte bara en hudfärg, som så många tror, utan handlar mer om vem som passerar som normal i samhället. I Sverige ses svensk som en person med vit hudfärg, ljust hår (helst blont), icke-bruna/svarta ögon som har kristen bakgrund (nutida eller historisk) och tillhör landet sedan flera generationer tillbaka (även detta är problematiskt, så som t ex Jeff Werner och Tomas Björk visat i Blond och blåögd: Vithet, svenskhet och visuell kultur, där man påpekar hur vithet och svenskhet konstruerats fram i och med rasbiologin).

Greker i Sverige är icke-vita, eftersom de inte passar in i normen för vithet. Men i Grekland är de vita i kontrast t ex kurdiska, syriska, nigerianska och somaliska flyktingar. Vita brasilianare är rasifierade i Sverige, men i Brasilien är de vita i kontrast mot svarta brasilianare. Vithet är alltså beroende av kontext.

Att vara vit är alltså konstruktionen av att vara normal. Vita svenskar tänker inte på sin hud- eller hårfärg, sitt namn eller sin kultur, utan detta är normalt för dem. De är ”icke-färgade”. Däremot påminns bruna och svarta svenskar ständigt om sin hud- eller hårfärg, sitt namn eller sin kultur genom att hela tiden adresseras utifrån det (oskyldiga frågor som ”vart kommer du ifrån?” – hur vet man att man ska ställa den frågan, om inte utseendet avgör vad som inte är härifrån, t ex?). Vita har aldrig blivit förföljda av vakter i en butik för att de är vita, eller blivit stoppade på flygplatsen för att de är vita, medan många rasifierade upplever detta vardagligen just på grund av deras utseende.

Vita privilegier handlar just om detta. Att inte bli sedd som representant för en kultur, religion, folk, nation, ras/etnicitet och andra aspekter, utan som främst människa. Man har t ex enklare i Sverige att få jobb om man har ett s k svenskklingande namn (Arai, Bursell och Nekby visade 2008 i en studie att man har dubbelt så stor chans att bli kallad till en jobbintervju om man är vit), man behöver inte stå till svars för vad en annan vit gör osv.

Vita tårar och vit ilska

Jag tog med denna underkategori för att detta behöver synliggöras.

Vita är privilegierade i hänsyn till frågan om rasism. De har aldrig upplevt det. Detta har gjort så att många vita inte kan empatisera med känslan över att vara utsatt för rasism. De har ingen aning om vad det innebär att vara utsatt för rasism.

De har ingen aning om hur det är att vara en så kallad invandrare, muslim, svart, asiat eller brun.

Därför kan det hända att vita anser att diskussionen om rasism ”blivit tjatig”. Man nekar ofta rasismens effekter, ”skärp dig nu! Allt handlar inte om rasism” och andra sätt att förminska diskussioner om rasism.

Vita tårar är också vanligt, tyvärr. När man påpekar rasism kan vita häva ur sig att de minsann också är förtryckta. I en debatt där jag deltog diskuterades vithet, rasism och stereotyper.  En känd, vit kulturarbetare tog då mikrofonen och påpekade att hon vet hur det är att vara förtryckt, eftersom hennes pappa misshandlade henne när han blev full när hon var ett barn. Vid ett annat tillfälle under ett seminarium om hatbrott mot muslimska kvinnor tog en av toppolitikerna i Göteborgs Stad tillfället i akt för att visa att hon förstår hur muslimska kvinnor känner sig. Hennes liknelse var oslagbar: när hon jobbat inför val och knackat dörr och folk som inte tillhörde hennes parti öppnat dörren, har de sagt kränkande saker till henne på grund av hennes partitillhörighet. Detta menade hon var likvärdig muslimska kvinnors erfarenheter av rasism i Sverige.

Vid ett annat tillfälle när en stadsdelsnämnd i Göteborg bjudit in Sverigedemokraterna till partidebatt, och jag hade protesterat, upprepade en av de anställda mantrat ”vi måste våga ta debatten”, på vilket jag svarade, ”du är priviligerad nog att kunna göra det”. Detta gjorde denne otroligt upprörd och personlig, varpå denne sa, ”jag är fan inte priviligerad. Jag har växt upp med en ensamstående mamma”.

Höjden av vita tårar är termen ”omvänd rasism”, där man påstår att rasifierade också kan vara rasister. Jag vill inte ens ta tag i denna löjliga invändning, utan hänvisar till denna källa.

Rasifierade personer kan uppleva allt som vita gör, plus att de får leva med rasismen. Att man blivit avvisad som valarbetare, blivit misshandlad av sina föräldrar eller växt upp med en förälder kan drabba rasifierade också, utöver att de lever med rasismens effekter. Med andra ord, allt handlar inte om er, vita. Det kan finnas saker ni inte kan uppleva.

AVSLUT

Som jag nämnde i början är detta bara en flyktig introduktion. För de som vill läsa mer om detta rekommenderar jag följande källor, utan inbördes ordning:

  • ”Jordens Fördömda” av Frantz Fanon
  • ”Racisms: From the Crusades to the Twentieth Century” av Francisco Bethencourt
  • ”Americanah” av Chimamanda Ngozi Adichie (skönlitteratur)
  • ”Islamofobi” av Mattias Gardell
  • Malcolm X’s självbiografi
  • ”The end of tolerance” av Arun Kundani

Lycka till!

2016-12-02T07:22:52+00:00

OMBYGGNAD SKER!

Vi håller på att testa och göra om hemsidan varav det kan bli lite rörigt på hemsidan. Vi ber om ursäkt för det men hoppas att ni har överseende under tiden!