I kölvattnet av den senaste terrorattacken i Christchurch vill vi uppmärksamma 21 mars, som är Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Förutom att denna dag hedrar minnet av dem som föll offer för Sharpvillemassakern i Sydafrika år 1960, har dagen kommit att bli viktig för att adressera samtidens uttryck för rasism.

Vi på Nyans:Muslim vill lyfta vad vi anser är viktigt i den fortsatta debatten i Sverige om rasism. Vi vill därför poängtera följande:

  1. Rasism är en global erfarenhet. I Sverige priviligeras de europeiska erfarenheterna av nazismen som referens när man diskuterar rasism. Rasismen likställs med nazism och anti-liberala strömningar. Om vi ska bekämpa rasism på riktigt behöver denna referensram utvidgas till att även inkorporera kolonialismen, förintelserna av ursprungsbefolkningarna i bl a Amerika och Australien (men även Sverige) och transatlantiska slaveriet. Vi får inte glömma bort att medan nazismen sågs som anti-liberalt, var liberala krafter samtidigt högst aktiva i bland annat kolonisering och slaveri. De senaste åren har debatterna framförallt bottnat i att majoritetssamhället har enbart nazismen som bildspråk när de menar på att rasism inte är ett stort problem, medan många muslimska, svarta och samiska grupper, för att nämna några, haft andra referensramar som härrör till andra erfarenheter än nazismen. Om nazismen ska ges en särskild ställning innebär det också att rasismen diskursivt bestämmer och benämner hur vi pratar om rasism, vilket blir ganska ohållbart om vi anser oss vara antirasister.
  2. Vi måste prata mer om den aktiva rasismen. I många diskussioner pratar man om “den strukturella rasismen”. Även om många av oss är införstådda med vad som avses har begreppet “strukturell rasism” kommit att osynliggöra de aktiva komponenterna i det. Vi uppmanar därför fler att prata om den strukturerade rasismen. Omformuleringen bottnar i frågor som synliggör vem som har struktureringsmakt, vem som tjänar på det och vem som har intresse i att bevara strukturerna. Att säga substanslösa uttryck som att “vi alla är en del av strukturen” är att oskuldsförklara vitheten och avleda från koloniala erfarenheter och klandra offren för det nuvarande tillståndet.
  3. Vi behöver ta konsekvenser av rasismen på allvar. Det har de senaste åren varit ett stort fokus på åsikter hos enskilda personer. Vi tror att det är viktigt att slå vakt om åsiktsfrihet. Vårt problem är inte vad folk tycker och tänker om minoritetsgrupper, utan vårt problem är att människor med negativa uppfattningar och åsikter om dessa grupper besitter maktpositioner som direkt är kopplade till livsvillkoren för grupperna. Kwame Ture (också känd som Stokely Carmichael) poängterade en gång att “Om en vit man vill lyncha mig, så är det hans problem, men om han har makten att lyncha mig, då är det mitt problem”. På samma sätt tror vi att det är viktigt att minska fokuset på folks attityder och åsikter och snarare identifiera och peka ut konsekvenserna av rasismen; sociala villkor, livsvillkor, arbetslöshet, skolresultat, trångboddhet, antidemokratiska insatser, demokratisk underskott, ohälsa och andra aspekter. Inte minst behöver vi lyfta den intensiva avhumanisering som vi sett de senaste åren, där muslimer och romer som exempel, pratas om, diskuteras och sammankopplas nästan uteslutande med problem.
  4. Globalisera våra diskussioner om rasismen. Vi behöver vidga vår förståelse av hur rasism aktiverar olika grupper i olika sammanhang, men med syftet att bevara global eurocentrisk “universalitet”. Vi vill därför uppmana till solidaritet och samarbete mellan olika grupper. Rasismens konsekvenser drabbar också främst det som kallas Globala Syd, med bland annat exploatering, krig och miljöföroreningar; Kriget mot Terrorismen dödade minst två miljoner civila människor mellan 2001-2011; i Ghana dumpas världens elektronik som om landet var en soptipp; i Bangladesh utnyttjas barn för att tillverka kläder åt oss i Europa, som några exempel.
  5. Prata om en dekolonial framtid. Vi stödjer tanken om en dekolonial framtid, som innebär att fortsätta tänka ut sätt vi kan organisera världen på i ett post-väst paradigm, där alla människor, oavsett vad de kallas eller rasifieras som idag, har en plats. Dekolonialitet har under åren används som synonym till postkolonialism och avkolonisering. Även om begreppen har vissa likheter och skärningspunkter, så handlar dekolonialitet om att dels föreställa sig men också aktivt arbeta för att hitta modeller och teorier om hur vi kan organisera världen socialt och politiskt där fler sätt att vara människa på kan existera samtidigt. Samhällen kan inte byggas på att enbart beakta vitas/västs erfarenheter, intressen, historieskrivning, systemutveckling, referensramar och problemformuleringar. Ett samhälle som domineras av en grupp på detta sätt, och vars värderingar, strukturer och intressen framställs som “normala”, “allmängiltiga”, “universala” och “eftersträvansvärda” kommer alltid att bädda för förtryck, orättvisa och ojämlikhet. Vi rekommenderar böcker av bland andra följande dekoloniala tänkare; Houria Bouteldja, Salman Sayyid, Hatem Bazian och Ramon Grosfoguel, för att nämna några.

Vi vet att mycket bra redan görs och att ovanstående punkter inte på något sätt är något nytt för många. Att fortsätta uppmärksamma rasismen behövs för att bygga en bättre framtid för oss själva och våra barn. Det är därför vi väljer att uppmärksamma 21 mars på detta sätt.

Noor Nassef, Nadja Awad och Amanj Aziz

Nyans:Muslim

2019-03-21