Efter den islamofobiska bokbålen och eventet där man bland annat brände upp Koranen och sparkade runt den har diskussionen kommit att fokusförskjutas till att handla om reaktionerna mot detta. Ett samspel mellan medias rapportering och rasistisk mobilisering har stärkt islamofobin i samhället och har försvårat muslimsk organisering ytterligare.
Vi vill därför anföra följande:
- Medias islamofobiska rapportering har ramat in eventet som ett ”normalt” event. Beskrivningen av bokbålen som ”islamprotest” och ”islamkritisk manifestation” är att anamma det språkbruk som användes av rasisterna själva. Franska Le Figaro kallade det för både islamofobiskt och anti-muslimskt, vilket är ett språkbruk som är korrekt och lämpligt, medan svenska medier enhälligt kallade det för ”islamkritik” och ”islamprotest”, ett språkbruk som dels centrerar rasisters och nazisters egna beskrivning av eventet men också nedvärderar rasistiska attacker mot muslimer.
- Polisen har agerat missvisande. Många muslimer uppfattade polisens nekande av tillstånd för att bränna Koranen som ett definitivt avslag för rasisterna. Istället har man utnyttjat en tvetydig kommunicering för att avleda uppmärksamhet på att det islamofobiska eventet hade flyttats.
Till våra syskon i den muslimska communityn vill vi framföra följande:
- Illusioner om att moskéer och imamer kan styra alla muslimer måste förpassas till rasismens sophög. Vi kan inte sätta detta krav på oss själva, på våra församlingar eller på våra imamer. Varje individ är ansvarig, både inför Allah och sina medmänniskor, för sina egna handlingar, och ingen grupp, församling, förening eller imam/företrädare kan belastas för vad andra väljer att göra. Därmed är alla inlägg och uttalanden där man ”skäms” på grund av ”upploppen” ett destruktivt tilltag som återigen gör alla muslimer skyldiga av det simpla faktumet att vi delar religion.
- Dr Martin Luther King kan agera som föredöme i hur han uppfattade ”upplopp” från förtryckta grupper: ”Upplopp är de ohördas språk”. Vidare, som Dr King sa, så uppstår inte upplopp från ingenting. För att förstå reaktionerna behöver man samtidigt förstå den sociala och politiska kontext som de uppstår i. Vi på Nyans:Muslim har flera gånger tagit upp den dagliga demoniseringen av muslimer i media; de materiella förutsättningarna som majoriteten muslimer lever under i Sverige, med saker som trångboddhet, på många håll bristande skolresultat, arbetslöshet, kortast livslängd, låga inkomstnivåer; vi har tagit upp de sociala förutsättningarna, så som diskriminering, hatbrott, polisbrutalitet, rasprofilering och att dagligen av statliga och kommunala institutioner diskuteras som problemgrupp där man förknippar muslimer med terrorism, extremism, radikalisering, hedersvåld och kriminalitet. Därmed är alla analyser av de så kallade ”upploppen” bristfälliga som inte tar denna intensivt avhumaniserande kontext i beaktande.
- Fokus bör åter riktas mot medias legitimering av islamofobi, mot polisens hantering och sedan mot obefintlig, bristande och likgiltig reaktion från majoritetssamhället och från politiker.
- Vi kommer att ha olika uppfattningar och analyser av händelseförloppet och vi uppmanar alla företrädare att undvika fokusförskjuta från den allt mer påtagliga islamofobin till att skapa ytterligare hinder i muslimsk organisering. Öppna fördömanden av varandra leder till en farlig utveckling där muslimsk organisering försvåras. Det är den breda majoriteten muslimer som tar skada av dessa lägerindelningar, inte islamofobin.
Islamofobin har länge omformat hela samhället och börjar göra livet för muslimer allt mer villkorat. Sverige har institutionaliserat kriminaliseringen av islam och muslimer vilket kan exemplifieras genom det så kallade arbetet ”mot våldsbejakande extremism”, där staten bestämmer vem som är extrem muslim och vem som inte är, vem som kan boka lokal i olika kommuner och vem som inte kan och vilka föreningar som är legitima och vilka som inte är, och så vidare.
Att samtidigt tillåta islamofobiska bokbål i den kontext vi verkar blir därför ännu en institutionell attack, bland många andra, på svenska muslimer.