Hot och våld mot muslimkodade platser i Sverige och världen, har under det senaste decenniet ökat men också blivit mer aggressiv. De platser som varit särskilt utsatta de senaste åren är moskéer, muslimska föreningslokaler, asylboenden, restauranger och andra typer av verksamheter som drivs av, eller uppfattas drivas av, muslimer, eller där muslimer verkar.

Under söndagen, 8 mars, nästan ett år efter terrorattacken i Christchurch i Nya Zeeland, går en beväpnad man in i en moské i Paris. I skrivande stund kämpar en man för sitt liv efter att ha blivit skjuten av attentatsmannen – en attack som trots sin brutalitet fått enormt lite medial uppmärksamhet.

För några veckor sedan nåddes vi också av de tragiska nyheterna om terrorattentatet mot shishakaféer i Tyskland med minst 10 döda och flera skadade. Under samma dag uppdagas det om ett ytterligare terrordåd mot en man som ska ha knivhuggits i en moské i London i samband med bön.

Våldet mot muslimkodade platser i Väst har i uteslutande majoritet haft islamofobiska motiv och har framförallt handlat om direkta hot som exempelvis skjutningar, knivhugg, bombhot, vandalism och anlagda bränder. Därför är det viktigt att betona vikten av att förstå hotet och våldet mot samtliga muslimkodade platser utifrån en större helhet. Detta för att intentionen med och konsekvenserna av att bränna ner en moské eller ett asylboende, eller för den delen skjuta ihjäl shishakaféers besökare, har samma syfte och påverkar muslimer som ett kollektiv.

Dessutom finns det ett mörkertal vad gäller just hotet och våldet mot muslimer och muslimkodade platser. Det är därför också viktigt att förstå att de muslimkodade platserna som blivit utsatta för hot och våld, och som det rapporterats om i media, INTE är de enda. Den omfattning som framkommer i media med jämna mellanrum representerar inte verkligheten. Däremot visar medierapporteringen, även om den är vag, att våldshandlingarna mot muslimkodade platser är så pass många och allvarliga, att det inte längre går att argumentera för att det kan förstås som ”enskilda händelser”.

Ofta agerar också dessa förövare med explicita politiska motiv som att de skulle “reagera mot terrorism”, “stoppa islamisering”, “skydda sin nation” eller liknande formuleringar. Det är därför viktigt att se sambanden mellan den avhumaniserande retoriken samhället dagligen exponeras för där muslimer beskrivs i termer av ”problem” och ”hot”, och de effekter detta får. Dessa terrorbrott mot muslimer måste förstås utifrån att det är förlängningar av den logik och det våld som omgärdar Det Globala Kriget mot Terrorismen.

Det muslimska civilsamhället, inte minst muslimska församlingar, har vid ett flertal tillfällen vädjat om ökad satsning för ökad säkerhet. Ändå vidtas inte tillräckliga åtgärder från beslutfattarnas håll för att en ökad säkerhet ska bli aktuellt.

Detta ignorerande och ointresse för att garantera muslimer en trygg religionsutövning och trygga mötesplatser behöver förstås som en förlängning av de våldshandlingar som riktats mot muslimkodade platser. Islamofobi handlar sålunda inte bara om de direkta våldshandlingarna mot dessa platser, utan är också makthavarnas ovilja och ointresse att säkerställa muslimers religionsfrihet och rörelsefrihet.

Nyans:Muslim har tidigare släppt en rapport om de medialt uppmärksammade attackerna på muslimskkodade mötesplatser, Moskéer och muslimska föreningslokaler – under hot. I samband med terrorattacken i Christchurch i Nya Zeeland skrev vi också en lista på fem viktiga punkter när det gäller terrorattacker mot muslimkodade platser.

Noor Nassef, Nadja Awad och Amanj Aziz

Nyans:Muslim

2020-03-10