Vem pratar om islamofobi? Om ordet ”islamofobi” i medier under 2017

I den korta rapporten ”Vem representerar Sveriges muslimska väljare?” från 2014 undersökte borgerliga debattören Ivar Arpi vilka muslimer som talar i offentligheten. Ungefär samtidigt som rapporten publicerades, gjorde Medierna i P1 ett reportage om vilka muslimer som får höras och vilka muslimer som uttalar sig i medier. Professor Göran Larsson kommenterade att det ofta är ”ett fåtal församlingar som Islamiska förbundet, Islamic center i Malmö eller Sveriges muslimska råd” som får komma till tals men att de är ”långt ifrån representativa för alla landets muslimer”.

Konsekvensen av den debatten, som mestadels pågick mellan personer som inte var muslimer, har varit att muslimer nekats att publicera artiklar i högre grad eftersom de inte ansetts ”representera” muslimer. Representationskortet har också, trots att Arpi i sin rapport motsätter sig idén om representation, använts för att förhindra muslimska röster att diskutera islamofobi och mobilisera mot islamofobi. Många muslimer i offentligheten har sällan gjort anspråk på att representera muslimer som grupp. När det dessutom kommer till frågor om mänskliga rättigheter och rasism har man pratat i generella termer och inte talat utifrån ett specifikt föreningsintresse. De har snarare påtalat systemiska fenomen som är relevant för hela befolkningen. När islamofobi påtalas är det som exempel, för att det är ett demokratiskt problem och därmed ett relevant ämne för hela befolkningen. Islamofobi och rasism är aldrig en fråga för en enskild organisation utan berör alltid ett helt samhälle.

Men vem pratar om islamofobi? Är det svenska muslimers erfarenheter som är i centrum? Är det offren, muslimer, som får formulera erfarenheter, problem och lösningar?

Muslimer nekas tillträde till diskussion om islamofobi

I Sverige har de senaste åren muslimer nekats erkännanden i de stora medierna för sina erfarenheter och makten att formulera dessa för att få bukt med den specifika rasism muslimer erfar. Istället har majoriteten artiklar med ordet ”islamofobi” skrivits av det vita majoritetssamhället varav dessa artiklar också ofta är problematiska i sig.

Som exempel på detta är Dagens Nyheters ledarsida som under 2017 publicerade sju osignerade ledartexter där ordet ”islamofobi” förekom, men där inte en enda utgår från muslimers egna formuleringar kring vad islamofobi är. Varken rapporter, artiklar, organisationer eller forskning som muslimer varit med att framställa tas seriöst, vare sig det är svenska eller internationella sådana. I flertalet av texterna förminskas eller diskvalificeras dessutom begreppet, med formuleringar som att många ”svenska politiker har ännu beröringsskräck för frågan, förmodligen för att de är rädda för att anklagas för islamofobi.” Fördömanden av eller kamp mot islamofobi som görs av muslimer sätts också upp som en annan sida av samma mynt som islamism. Undertonen är att muslimsk inramad kamp mot islamofobi är suspekt och i vissa fall likställd med extremism – oavsett i vilken form det sker.

Muslimer utgör under 4 procent av alla som under 2017 formulerade idéer mot islamofobi 

Under 2017 har det publicerats 187 artiklar på Dagens Nyheter, Expressen, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet och Aftonbladet som innehåller ordet ”islamofobi”. Personer som identifierar sig som muslimer utgör 5,9 procent av alla artiklar som har skrivits under 2017 med ordet islamofobi, alltså endast 11 artiklar. Av dessa 11 artiklar är 7 artiklar formulerade mot islamofobi.

En överväldigande majoritet av alla artiklar med ordet ”islamofobi”, hela 96,3 procent, är alltså formulerade av människor som varken erfarit islamofobi eller har erfarenheten av att ses och läsas som en muslim. Artiklarna har helt eller till stor del ignorerat muslimers egna formuleringar, erfarenheter, rapporter och annat som torde vara viktigt i sammanhanget.

Statistiken ser ut enligt följande:

  • 187 artiklar
  • 11 artiklar är skrivna av muslimer (5,9 procent)
  • 7 artiklar är skrivna av muslimer och formulerade mot islamofobi (3,7 procent)

Uppdelat på tidningarna i fråga:

  • Aftonbladet:
    • Totalt 25 artiklar.
    • 2 artiklar är skrivna av personer som identifierar sig som muslimer som argumenterar mot islamofobi.
      • Akbar Abdul Rasul: Vi är muslimer – inte terrorister
      • Mohamed Nuur: Islamofobin sprider sig – vi måste agera
  • DN:
    • Totalt 79 artiklar.
    • 3 artiklar är skrivna av personer som identifierar sig som muslimer. Artiklarna kan läsas som mot islamofobi, men har också innehåll av kritik mot våldsbejakande extremism. En artikel är dessutom samskriven med andra debattörer som inte identifierar sig som muslimer.
      • Salahudin Barakat m fl: ”Religion kan leda människor ut ur våldsbejakande extremism”
      • Johannes Anyuru: Mitt beslut om Bokmässan i tio punkter
      • Johannes Anyuru: Jag har funnit hopp i hur Europa hittills har hanterat terrorn – med mänsklighet, trots allt
  • Expressen:
    • Totalt 29 artiklar.
    • 4 artiklar är skrivna av personer som identifierar sig som muslimer. Däremot är de inte mot islamofobi. Två av dessa är skrivna av debattören Nalin Pekgul där hon förminskar och relativiserar islamofobi och istället fokuserar på islamism. En är kritik mot föreningen Sveriges Förenade Muslimer och deras kvinnosyn. Den sista artikeln förklarar från skribentens sida vad islams mittfåra är.
      • Atilla Yoldas: Säg bara nej, Sveriges Förenade Muslimer
      • Nalin Pekgul: Låt inte ens islamist tala för oss, Dramaten!
      • Nalin Pekgul: Tänker Dramaten gestalta islamisternas framfart?
      • Kashif Virk: Ge mig en chans att förklara islams mittfåra
  • Sydsvenskan:
    • Totalt 25 artiklar.
    • 2 artiklar är skrivna av personer som identifierar sig som muslimer.
      • Alan Mahmud: Ett slöjförbud på arbetsplatser skulle få fler kvinnor att stanna hemma
      • Aya Said: De religiösa symbolerna är inte problemet utan tankarna om dem
  • Svenska Dagbladet:
    • Totalt 29 artiklar.
    • 0 artiklar är skrivna av personer som identifierar sig som muslimer.

Majoriteten av artiklarna är problematiska och stärker islamofobi

Många av artiklarna attackerar begreppet. På Aftonbladets debattsida publiceras t ex en text av debattören Sara Mohammed som avfärdar begreppet islamofobi som ett sätt att förhindra arbetet mot hedersvåld. På Dagens Nyheter skriver Erik Helmersson tre artiklar där begreppet finns med, med rubrikerna ”Misslyckad multikulturalism”, ”Rätt beslut om slöja och kors” och ”Kristna dör – världen blundar”. En stor andel av artiklarna framställer islamofobi som ett SD/Trump-fenomen och bortser därmed från mediernas egna misslyckanden kring frågan. Se t ex artikeln ”Vi måste problematisera slöjan!” Görs det eller inte?”

När Ivar Arpi, Göran Larsson och Medierna i P1 undersökte vem som ”representerade” muslimer i offentligheten gjorde de felslutet att inte jämföra resultatet. Slutsatser är endast rimliga om de jämförs (som ovan) med ämnet i sig och vilka som pratar om det. Men ovan visar tydligt att muslimer inte pratar mest om islamofobi i medierna, det gör det vita majoritetssamhällets representanter. Och det i sig är ett enormt problem, eftersom enda sättet vi någonsin kommer få bukt med rasism är om dess offer själva får formulera erfarenheter och lösningar. Allt annat är ett sätt att upprätthålla islamofobi som en politisk organiseringsprincip i samtida Sverige.

Så här gjorde jag: Jag sökte på ordet ”islamofobi” på de nämnda tidningarnas hemsidor, gick igenom artiklarna och räknade där artikelskribenten hänvisade till sig själv som muslim eller som i annat sammanhang påpekat sin muslimska tillhörighet. Självklart reserverar jag mig för eventuella fel och rättas gärna. Skicka i sådana fall mail till nyansmuslim[@] gmail.com och påpeka dessa.

Amanj Aziz

Amanj Aziz här - gillar böcker som tjocka kids gillar kakor (och gillar även kakor...). Förklaras bäst som titellös och mångsysslare med bakgrund i statsvetenskap och sociologi.